Aldst i hela San Nicolás, 94 ar. Hon ar klarare i knoppen an vad jag ar.

Här är Ramón och i bakgrunden Stela, ett par i San Nicolás som har två barn tillsammans. Stela har ocksa en dotter från ett annat förhållande. Ramón var i Sverige 2000 på ett utbyte med Kortedalagymnasiet i nordöstra Göteborg. Där lärde han sig en del användbara saker för att arbeta som elektriker i Nicaragua. När Kortedalagymnasiet började investera i solcellsanläggningar i byn, fanns det i hela kommunen San Nicolás enbart två anläggningar, mot i dag ca. 500 stycken. Under flera år arbetade Ramón med att installera paneler, men med tiden har det blivit bigbusiness och företagen som säljer panelerna tar dit sin egen arbetskraft för att göra installationerna. Det har också att göra med finansieringen, som nästan alltid sker genom utländska givare.
Vi hade ju gärna sett att Ramón hade kunnat försörja sig och kanske fler personer från byn med att arbeta med förnyelsebar energi. Det har varit knapert med arbete för Ramón under några år, men nu har den internationella krisen även slagit till mot San Nicolás. Det kunde vara värre, för enligt Ramón hjälps man åt mellan släktingar och grannar för att klara det mest elementära. Man byter tjänster och varor mellan sig; jag ger dig avokado, kanske du en annan dag när det är skördetid för majs, ger mig av detta så att jag kan göra mina tortillas. Strax utanför byn ligger Ramóns pappas bondgård, där finns det alltid något att göra och som kan mildra den ekonomiska krisen för hans familj.

Kommersialisering

GÖRA NÅGOT STORT AV NÅGONTING



Smaka på ordet förädlingsvärde. Det ytterligare värde som uppstår när något, människa eller objekt, har behandlats, eller utsatts för en medveten påverkan. I dag används ordet för att säga att något har förbättrats, men inte nödvändigtvis större, eller mer av något.Det är ett sammansatt ord, för och ädel, som ursprungligen betydde att göra något ädelt, bli ädel. Jag tolkar ordet som så att det förr var en handling som gjorde att något blev gott, exempelvis en människa blev bättre i den meningen att hon fick en andlig resning, en högre kulturell nivå och på så vis höjde sig över mängden.I dag har marknaden lagt beslag på ordet och allt mer sällan används förädla i den ursprungliga betydelsen. I stället har ordet byggts ut och används främst i sammansättningen förädlingsvärde. Härigenom syftar man på något som kan mätas, verifieras och jämföras som ett mervärde för den som kontrollerar detta något. Tanken är att det finns möjligheten att göra en potentiell ökning, en möjlighet att göra ett språng, under förutsättning att objektet bearbetas. Det viktiga är inte värdets absoluta nivå, utan förändringen, så kan 10 ha ett högre förädlingsvärde än 100 om den förra startade på 2 och den senare på 50.På Angeredsgymnasiet lyssnade jag och mina kollegor i våras på en dragning av skolledningen om bl.a. skolans förädlingsvärde. Det var ett glatt budskap med tanke på budgetunderskott och krisåtgärder, att vi i jämförelse med stans mer välrenommerade gymnasieskolor har skyhögt högre förädlingsvärde, det fanns till och med i undersökningen skolor som hade ett negativt förädlingsvärde. Mätningen gick till så att man jämförde elevernas betyg från grundskolans avgångsklasser med slutbetyget från gymnasiet. Angeredseleverna hade generellt låga intagningspoäng, men har höjts sig rejält när de tar studenten. Undersökningens slutsats var klar, något mycket starkt hade påverkat dem, en eller flera insatser som inte har sin motsvarighet på andra skolor. Alltså, den som är i botten är egentligen i toppen. En formidabel utbildningsrevolution! Ve den som påstår att förädlingsvärdet är högre hos oss bara för att vi ger högre betyg än andra skolor för samma kunskaper. Denna tanke yppades högt av enbart en person under mötet, men som ekade bort i tystnad som om alla var besvärade av att han svor i kyrkan. Om vi skulle vara så mycket bättre än andra, kan man kanske tillskriva framgången problembaserat lärande (som är skolans officiella pedagogik), eller att skolan har flera estetiska- och hantverksprogram, eller passionerna (exempelvis skate, fotboll, juridik). Stämmer det att intagningspoängen är relativt låga, kan man förvänta sig att det blir bättre, eftersom det nästan bara kan gå åt ett håll, under förutsättning att eleven inte hoppar av skolan. Är det på det senare viset, vet vi inte om inte också andra gymnasier skulle kunna få högt förädlingsvärde bara de också tar emot elever med låga intagningspoäng. Om Angeredseleverna både har avgångsbetyg som inte skiljer sig från genomsnittet, utan också ett starkt förädlingsvärde, betyder det att skolan är mer framgångsrik än andra skolor?Om vi förflyttar oss 30 – 40 år tillbaka i tiden framstår dagens fixering vid betygen som smått absurd. Då fanns fortfarande en levande tradition om att skolan skulle förädla eleven för att tjäna samhället och hennes personliga allsidiga utveckling. Kombinationen målstyrd skola, högskolebehörighet för alla och kommersialiseringen av skolan (under friskolans hägn) har lett till att studiernas värde mätts i betygsmedelvärdet. Individen kan inte göra annat än att förhålla sig till utvecklingen, för det är politikerna som har styrt oss dit där vi är i dag (låter kanske lite fatalistiskt för att komma rån en samhällslärare). Utifrån min horisont har det nationella betygssystemet kollapsat, som inte går att reparera med flera beygssteg eller likande. Inom fem år kommer det därför att finnas ett nytt enhetligt system för att sortera eleverna. Betygsmedelvärdet är både ett vapen i marknadsföringen för presumtiva elever och blidka kommunalpolitiker som håller i budgeten. Jag har bett skolledingen och förvaltningen att få se den här undersökningen om Angeredsgymnasiets förädlingsvärde, eller en adress var man kan finna den, men hittills har de inte kunnat få fram någon som helst information.

Douglas var i Sverige för ungefär åtta år sedan på inbjudan av Kortedalagymnasiet. Han är kreativ kille på cirka 25 år, har eget hus, barn som inte är hans och en flickvän. Han har gått den långa vägen för att lära sig till byggnadsarbetare, stenläggare, bilmekaniker mm. genom att redan som barn varit tvungen att arbeta. Han är äventyrslysten och vill ständigt finna utmaningar. Bland annat rider han på kor, ”koridning” och han har åtminstone vid två tillfällen emigrerat illegalt. Han är en av många kreativa människor jag känner i Nicaragua.
När vi pratar jobb upprepas som ett mantra från andra jag har mött under den här resan, pengarna har högst drastiskt försvunnit ur samhällsekonomin. San Nicolás har haft en bygghausse under flera år under 2000-talet, främst för folk har tjänat relativt bra i USA och Costa Rica. I byn med sina kanske 1000 – 2000 invånare, har byggandet avstannat och de är inte få de huskroppar som saknar fönster och fasad, öde hus som snabbt förfaller om inte arbetet återupptas. Douglas tänker dryga ut de magra arbetsinkomsterna med att sätta gång och odla, för jord finns att låna eller hyra. Så går ekonomin in i en ny fas som handlar om att överleva, men hur skall det gå för dem i städerna, som saknar denna säkerhetsventil?

På bilden är Alva Luz och dotter från San Nicolás de Oriente. Hon har byns bästa och äldsta matställe där jag har utspisats ett flertal gånger med tortillas, guachada (färskost med mycket salt) och bönor. Hon och hennes stora familj bor i samma hus som serveringen. Där finns också biljard och en liten ”servicebutik”, pulperia, som säger i Nicaragua. När jag träffar henne är det utanför bydomstolen, dit hela familjen är kallad av en ”bagatellartad orsak”, som Luz säger.
Hon berättar att hon nästan är på väg att lägga ner serveringen för gästerna har försvunnit, de har inte längre råd, eller så är det färre som kommer till San Nicolás för att jobba. Trädgården som är Alva Luz ögonsten, prunkar dock som vanligt.

Erich, jag och Dario

Har ar jag tillsammans Med Erich Chavarria och Dario Sanchez utanfor VFSN: s kontor i Managua. Stolt visar jag upp en vaska jag har fatt ett projekt som vi stodjer. For ovanlighetens skull skyltar projektet med vart namn.

UTBYTARE

Ciudad Sandino 21/6 2009

Gruppen

I dag träffade jag för första gången CECIM – gruppen som skall besöka Angeredsgymnasiet i september. Tretton förväntansfulla ungdomar och vuxna. De flesta kommer från mycket små förhållanden, men de har det gemensamt att de är seriösa och är studiemotiverade (tror jag i alla fall).
Vi gjorde först en enkel presentationsövning och sedan berättade jag en hel del om Internationella Programkontoret och Athena programmet. Därefter gick jag över till att förklara hur det svenska utbildningssystemet är uppbyggt och de ställde frågor. Precis som svenska elever frågade de mest om praktiska detaljer, som exempelvis hur de skall bo, hur många timmar resan tar, vilka kläder som passar för årstiden. Under min tid här kommer vi att träffas två gånger till.
När jag kom till Ciudad Sandino på förmiddagen var jag ganska upprörd på grund av en idiot till taxichaufför, som antingen var drogad eller psykopat. Han ville inte köra mig till Ciudad Sandino som var överenskommet när vi kommit en liten bit, utan han skulle lämna mig och min tunga väska vid stadsgränsen till Ciudad Sandino, fast om han fick 50 procent mer betalt skulle det kanske gå. Det började med att han inte accepterade att jag sa emot honom om att en i ABBA gruppen inte hade förolyckats i den franska flygkatastrofen, efter det tjatade han om taxipriset och andra data om ABBA. När han förstod att jag fattade spanska blev han hotfull genom att berätta att han inte var farlig, vilket var ett oroväckande påstående i mina ögon. Då och då släppte han ratten för krama min hand allt vad han förmådde, medan han tittade på mig genom sina pilotglasögon och ville få bekräftat att vi båda är professionella. Det tog en evighet innan vi kom fram till Ciudad Sandino och CECIM i hans skruttiga taxi. Något liknade har jag inte upplevt i landet och jag har verkligen åkt mycket taxi, det kan vara bra att veta för den som skall komma hit.

2009-06-20 Managua

Jag har rest många gånger från amerikanska flyplatser som t.ex. Houston, Miami och Atlanta och nästan varje gång skall en religiös ”brigad” med på samma plan till Nicaragua, så även i dag här i Atlanta. Det är gamla och unga, kvinnor och män, de flesta klädda i samma starkt lysande gröna T-shirt, med texten, Nicaragua Hope 2009. Det finns också de med blå T-shirt, fast de överskuggas helt av dem många grönklädda. De två färgerna sitter var för sig, men inom varje koloni samtalar de och skojar, medan tonåringarna har en mer avslappnad attityd och ligger över sätena. De unga har shorts och nästan alla oavsett ålder går i sandaler. Ingen verkar vara nicaraguan, utan typiska vita medelklass amerikaner. De är baptister från West Virginia och skall färdigställa en sjukhusklinik utanför Boaco. De till och med utbildar personer från byn till barfotaläkare, en utbildning som tar sex månader. En av dem är i Nicaragua för åttonde gången. Deras engagemang och offervilja påminner lite om hur det var på 1980-talet när Vänskapsförbundet Sverige- Nicaragua skickade arbetsbrigader för konstruktion och sjukvård till Nicaragua. Det som slår mig är att det nästan alltid är de religiösa som i decennier håller fast vid sitt internationella stödarbete. Vad har de som gör dem mer uthålliga?

19 juni 2009 I LUFTEN


Varje gång glömmer jag hur ändlöst resan är mellan Europa och USA, att det känns både i sättesmuskulaturen och i själen att det handlar om elva timmar i ett slutet rum. I vintras åkte jag tåg lika många timmar, med start på dagen, mellan Umeå och Göteborg, faktiskt upplevde jag det som relativt smärtfritt jämfört med att sitta i en flygkabin.
Den här resan är ett sammelsurium av olika uppdrag och aktiviteter, vilket jag själv får ta på mig ansvaret för. I första hand skall jag försöka diskutera anställningspolicy och medbestämmande för de anställda lärarna på Centro de Educación y Capacitación Integral Hma. Maura Clarke, som kort och gott förkortas CECIM. Nu är det så bra ordnat, att fyra ur personalen kommer till Göteborg i september och då blir det fler chanser att snacka facklig politik.
Under de två och en halv vecka jag här skall jag bl.a. hinna med att träffa lärarfacket ANDEN, besöka ett projekt för arbetande barn, åka, hälsa på en lärare som blivit avskedad från CECIM på oklara grunder, ta del av erfarenheterna från ett projekt som handar om att göra Nicaraguas viktigaste folkrörelse, Movimiento Comunal i norra delen av landet, mer ekonomiskt oberoende.

Preliminärt ser mitt resprogram ut som följande.

Lö 20 juni Managua
Sö 21 Ciudad Sandino
Må 22 Managua
Ti 23 Ciudad Sandino
On 24 Estelí
To 25 San Nicolás
Fr 26 Managua
Lö 27 Managua
Sö 28 Estelí
Må 29 Estelí
Ti 30 Somoto
On 1 juli Somoto
To 2 Managua
Fr 3 Casares
Lö 4 Casares
Sö 5 Ciudad Sandino
Må 6 Masaya
Ti 7 Managua
On 8 Ciudad Sandino

PS. I Nicaragua har alla lärare blivit vaccinerade mot influensan. Det är lite pinsamt att ett fattigt land som Nicaragua menar att de inte har råd med att skolan skulle behövas stängas på grund av viruset, medan det i Sverige inte förs en sådan debatt