19 juni 2009 I LUFTEN


Varje gång glömmer jag hur ändlöst resan är mellan Europa och USA, att det känns både i sättesmuskulaturen och i själen att det handlar om elva timmar i ett slutet rum. I vintras åkte jag tåg lika många timmar, med start på dagen, mellan Umeå och Göteborg, faktiskt upplevde jag det som relativt smärtfritt jämfört med att sitta i en flygkabin.
Den här resan är ett sammelsurium av olika uppdrag och aktiviteter, vilket jag själv får ta på mig ansvaret för. I första hand skall jag försöka diskutera anställningspolicy och medbestämmande för de anställda lärarna på Centro de Educación y Capacitación Integral Hma. Maura Clarke, som kort och gott förkortas CECIM. Nu är det så bra ordnat, att fyra ur personalen kommer till Göteborg i september och då blir det fler chanser att snacka facklig politik.
Under de två och en halv vecka jag här skall jag bl.a. hinna med att träffa lärarfacket ANDEN, besöka ett projekt för arbetande barn, åka, hälsa på en lärare som blivit avskedad från CECIM på oklara grunder, ta del av erfarenheterna från ett projekt som handar om att göra Nicaraguas viktigaste folkrörelse, Movimiento Comunal i norra delen av landet, mer ekonomiskt oberoende.

Preliminärt ser mitt resprogram ut som följande.

Lö 20 juni Managua
Sö 21 Ciudad Sandino
Må 22 Managua
Ti 23 Ciudad Sandino
On 24 Estelí
To 25 San Nicolás
Fr 26 Managua
Lö 27 Managua
Sö 28 Estelí
Må 29 Estelí
Ti 30 Somoto
On 1 juli Somoto
To 2 Managua
Fr 3 Casares
Lö 4 Casares
Sö 5 Ciudad Sandino
Må 6 Masaya
Ti 7 Managua
On 8 Ciudad Sandino

PS. I Nicaragua har alla lärare blivit vaccinerade mot influensan. Det är lite pinsamt att ett fattigt land som Nicaragua menar att de inte har råd med att skolan skulle behövas stängas på grund av viruset, medan det i Sverige inte förs en sådan debatt