La Casita - I vulkanens skugga

I

vulkanens
skugga

Efter att Posoltega varit ett begrepp för mig sedan orkanen Mitch –98, kom jag äntligen dit i juli tio år senare och kunde med egna ögon få en bild av hur det såg ut. Posoltega är samhället som dränktes av en framrusande flod av lera när vulkanen La Casita brast på grund av allt regnvatten som samlats i vulkanens kon. Det beräknas att 2000 förolyckades, de var fattiga bönder som bodde utanför själva tätorten. Mängder av hjälporganisationer drogs till Posoltega direkt efter olyckan, men det tog inte lång tid förrän uthålligheten sviktade och kvar blev endast en handfull biståndsorganisationer, en av dem var AMDES (Asociación Multidisciplinaria para el Desarrollo).
För ungefär tre år sedan började Vänskapsförbundet Sverige – Nicaragua (VFSN) att stödja ett nystartat bageri på initiativ av AMDES, som skulle ge sysselsättning åt ett tiotal kvinnor. Insatsen var några tusen dollar och som sedan dess har fått ytterligare stöd av VFSN.
AMDES kan liknas vid en konsultorganisation som försöker organisera fattiga i kooperativ eller intresseföreningar. De har varken höga löner eller ett fräckt kontor, men i alla fall tillräckligt för att de skall kunna engagera sig helhjärtat i de människor som är så mycket fattigare.
På initiativ av AMDES har VFSN också stöttat ett projekt i byn Los Mangles med 6000 dollar. Det tar 1,5 timme att komma dit från Posoltegas centrum, trots att det inte är längre bort än cirka 20 kilometer. Vägen består av pulveraktig grå vulkanaska, precis som landskapet och bitvis färdas man flera meter under marknivån i något som skulle kunna liknas vid skyttegravar. Det är mest traktorer och oxkärror som tar sig fram längs vägen till Los Mangles. Medan jag håller fast mig i bilsätet, förundras jag över att det kan bli outvecklad landsbygd så snabbt, fast att det inte är längre än ungefär 20 till 30 kilometer till Chinandega och Leon, två betydande nicaraguanska städer.
Los Mangles som ligger utspritt i skuggan av omgivande vulkaner, är fuktigt och hett, så bästa strategin är att inte stressa och att inte ha på sig mer kläder än vad anständigheten kräver. Produktionsscykeln är upptrimmad i den extremt bördiga vulkanjorden och de enda begränsningarna är tillgången på vatten och utsäde.
Risken för nya vulkanutbrott går inte att ta miste på, för på var och vartannat ställe har myndigheterna satt upp varningsskyltar och pilar som anger flyktvägar och uppsamlingsställen. Om de boende verkligen skall skyddas, undrar jag varför inte samma myndigheter har monterat upp en telefonantenn, eftersom nästan alla har möjlighet att skaffa en mobil.
När jag tillsammans med Erich Chavarría, VFSN: lokalanställde, kommer fram till Los Mangles och åter kan sätta fötterna på stadig mark, sitter ett 15 tal kvinnor under ett stort träd och väntar på oss. Vi placeras i de finaste stolarna på kortsidan och iakttar hur den ena efter den andra släntrar in och till slut har det kommit 24 kvinnor och en man, bara fem personer i projektet uteblir.
De berättar med entusiasm hur mycket de odlar och att sammanhållningen stärkts. Tack vare att de blivit bättre organiserade, lyckades de utverka att de lokala myndigheterna installerade dricksvatten för alla, men när vi är där fungerar det inte, på grund av att transformatorn skar ihop för några veckor sedan. För att få tillbaka vattnet och slipa att byn dränks i nattmörker redan vid sju, har samma bykommitté inlett en ny kamp, den mot elbolaget.
Projektet går ut på att förse deltagarna med fröer, främst bönor, gurka, squash och att utbilda dem i biologiska bekämpningsmetoder, jordförbättring mm. De har också lärt sig om konfliktlösning, jämställdhet, organisering och marknadsföring. AMDES står för utbildningarna, organisatoriskt stöd till bykommittén och uppföljning under ett år för att stötta dem när det dyker upp problem.
Projektdeltagarna tar oss runt i byn och visar upp prunkande jordbrukstäppor där allehanda köksväxter ligger som uppsvällda bomber på marken, ur stånd att göra annat än att vältra sig i den näringsrika jorden och girigt slika i sig strålen från den hand som räcker vattenkannan. När vi sett den femte planteringen och jag inser att de vill att vi skall besöka minst tjugo till, skyler jag på mörkrets snara inbrott för att få avrunda besöket. ”Kan inte ytterligare 10 familjer få komma med i projektet? ”, frågar en av ledarna i bykommittén. Jag kontrar med att säga att det inte är i min hand att bestämma, utan, ”prata ni i stället med Erich om detta. Dessutom har ni ju visat på ett föredömligt sätt att ni nu löser mycket större problem helt utan hjälp utifrån.” När vi åker tillbaka på en väg som plötsligt känns mycket kortare, tänker jag att det är en tidsfråga innan de här människorna har fått tillbaka både elektriciteten och vattnet.



Mats Carlsson

Fri kommunal skola

Till stöd för det kommunala samhällsprogrammet på Angered

Efter blott tre år riskerar "Nystart Angered" att läggas ner, till en kostnad av 45 miljoner för ombyggnaden och fem till åtta miljoner för att utbilda personalen i problembaserat lärande. Vilken hejdundrande misshushållning med skattebetalarnas pengar!
Den här satsningen gjordes för att tre av skolans program hade problem med att rekrytera tillräckligt med elever: handels- samhälls- och naturvetarprogrammen. Om utbildningsförvaltningens aktuella förslag går igenom avvecklas de två sistnämnda. Ingen ny NV -klass startades i höstas. För tre år sedan hade de andra programmen på skolan inte problem med att dra till sig elever, så investeringen gjordes för att göra dessa tre utbildningar mer attraktiva. Utbildningsförvaltningens uppfattning var nämligen att det inte var lämpligt att renodla Angered till ett estetgymnasium. Dåvarande chefen för utbildningsförvaltningen, Olof Lernberg hamrade in som ett mantra hos personalen, "Vinna eller försvinna", det vill säga att hela skolans existens stod på spel med förändringen.
Det var ett djärvt grepp att utifrån införa en gemensam pedagogik för hela skolan och en rejäl satsning på fortbildning av personalen. Problemet var bara det att samtidigt som politiker och utbildningsförvaltningen gav med ena handen, tog man med den andra. Under de tre senaste åren har samma politiker godkänt ett stort antal privata utbildningsanordnare, som till stor del har tagit över samhälls- och naturvetarprogrammen. Att elevkullarna också skulle komma in en flerårig svacka med tydliga tecken i år, kunde inte ha gått utbildningsförvaltningen förbi, utan först i år avslår man ansökningar om nya skoletableringar med hänvisning till att marknaden är mättad. Det värsta dråpslaget mot "Nystart Angered" är ändå att skolan från första början inte fick bestämma över antagningsvillkoren, utan i stället parkerade antagningsenheten de elever som inte kom in på någon annan skola på nämnda program. Samhällsprogrammet hade Göteborgs lägsta antagningspoäng på våren 2007 och elever började som inte var godkända från grundskolan.
Precis som Fryshuset i Stockholm var det tänkt att Angeredsgymnasiet skulle attrahera elever från hela kommunen, ungdomar med mestadels svensk etnicitet och med ett utbildningskapital med sig hemifrån, ungefär som de estetiska programmen gör i dag. Gymnasiet ligger där det ligger i ett av Sveriges mest segregerade områden och med ett grundmurat dåligt rykte, som inte heller skolan har kunnat undgå. Detta tillsammans med de reella nackdelar som tidigare nämnts, har gjort att det vekar som det aldrig var seriöst menat att "Nystart Angered" skulle lyckas. En annan tolkning kan vara att de som leder den kommunala skolan saknar kompetens och kanske också redskap för att förverkliga visionerna, det blir i stället bara grandiosa poser och halvsanningar i offentliga sammanhang.
I dag har samhällsprogrammet allt; svenska och utlandsfödda elever, studiebegåvningar, handikappade, relativt många pojkar, ungdomar med svåra hemförhållanden, elever som inte hade poäng för någon annan skola, sådana som reser från en annan kommun etc. Men det skall inte förnekas att det finns många invandrare och en del problematiska elever. Det finns dock en stark grund att bygga vidare på, särskilt då personal och elever har funnit sin egen modell för problembaserat lärande, som utifrån de förutsättningar som getts, har stimulerat fler elever än förr att våga och att kunna gå vidare till högre studier.
Nu är det dags att politiker och tjänstemän tar "Nystart Angered" på allvar och ger skolan verkliga förutsättningar för att utveckla de teoretiska programmen. Det handlar om en strategi för de kommande fem åren som exempelvis tar hänsyn till skolans geografiska läge, att elever antas utan social diskriminering, att det finns ett stort kursutbud och att skolan inte har kunnat välja byggnaden man huserar i. Skulle man ändå fatta beslutet att lägga ner samhällsprogrammet, är Angeredsgymnasiet ett solklart fall för stadens revisorer att granska för att ta reda på om det inte har skett en planlagd eller av försummelse misshushållning med skattemedel.

Leve den fria kommunala gymnasieskolan!

Mats Carlsson (mats.carlsson5@comhem.se)