La fiesta 19 de julio

Primer foto: Nicarguences y sus hijos y la bandera nica, Jennie, Maria y Denis

El segundo foto: Todos mezclados

El último foto: Tre suecas y en ambos lados nicaraguenses

Este domingo 19 de julio, celebramos en una casa particular en Mölndal el aniversario de la revolución nicaragüense 1979. Fue una día muy divertida, mucho gente, comida sabrosa que cada uno había llevado de su casa. Denis Sandino y sus amigos organizaron la música. Los participantes eran los nicaragüenses que viven en Suecia, sus parejas y niños. Además estaban allá también otros latinos, amigos a los dueños de la casa, Maria y Denis Sandino Strååt. Todos los suecos que estaban en la fiesta tienen, como yo, contactos personales en Nicaragua, muchas veces han trabajado y vivido en el país como cooperantes. Yo llegué a la casa 1.30 p.m. pero no podé dormir, sino yo buscaba información de las celebraciones en Nicaragua por Internet.

I Mölndal firade vi i söndags, 19 juli, 30 årsdagen av den nicaraguanska revolutionen 1979. Det var en festlig dag, mycket folk, god mat som var och en hade bidragit med och underhållning av Denis Sandino med vänner. De som var där var några av de nicaraguaner som bor i Sverige, deras barn och partners. Sedan var det flera andra latinamerikaner, vänner till värdparet Maria & Denis Sandino Strååt. Svenskarna som var där har alla liksom jag personliga kontakter i Nicaragua och har ofta arbetat samt bott i landet, en uppsjö av X-volontärer. Jag kom hem vid halv två tiden på natten och kunde sedan inte sova, utan jag rattade in datorn på olika webbsidor från Nicaragua för att följa firandet där.

LÅT OSS RÄKNA PENGAR PÅ UNGAS LIV


Tonårsperioden, särskilt den mellan 16 – 20 år, brukar man säga är som att bli pånyttfödd, en identitetsförvandling som för många ungdomar både är smärtsam och omtumlande, men som de allra flesta kan lägga bakom sig med större förmåga att möta vuxenlivet. De unga klarar den här perioden med hjälp av stödjande föräldrar, vänner med flera. Men några klarar inte av tonårskrisen utan professionell hjälp, alternativet kan bli missbruk, missad skola, våld och till och med självmord.
Under läsåret 08/09 på Angeredsgymnasiet ordnade skolan minnesstunder för två elever som vid olika tillfällen antagligen tog sina liv. Det kan till och med ha varit fler utan att ha kommit till skolans kännedom. Då jag är mentor och lärare för många studerande på Angeredsgymnasiet, vet jag att flera brottas med allvarliga psykologiska och sociala problem. För några av dem är livlinan Humlan*, utbildningsförvaltningens psykologmottagning för gymnasieungdomar som studerar i Göteborgs kommun. Göteborg är unikt med en sådan här verksamhet, därför menar nu utbildningsnämnden att den skall avvecklas och att de unga patienterna i stället i första hand kan söka sig till vuxenpsykiatrin och BUP. När majoriteten i utbildningsnämnden (S + Mp) fattade beslutet, menade man kanske att om det går att klara sig utan egna psykologer i andra kommuner, så varför inte också i Göteborg, vilket möjligen är ett hållbart argument?
Eftersom det handlar om pengar till syvende och sist, hävdar jag att Humlan betalar sig om man så bara räddar ett enda ungt liv per år. Mitt exempel utgår från en 18 årig elev på estetprogrammet, som hinner gå två år innan hon ändar sitt liv. Under sin livstid fick hon minst 200 000 kr i barn- och studiebidrag när man också tar hänsyn till räntan. Två år på dagis, utgör en kostnad för kommunen på minst 150 000 kronor. Största utgiften är dock för grundskolan och ett år på förskolan, till en genomsnittlig årskostnad av 55 000 kronor, sammanlagt cirka en halv miljon. Två år på estetprogrammet går totalt på ungefär en kvartsmiljon kronor. Kostnaden för sjukvård inklusive mediciner torde inte understiga 150 000 kronor för de 18 levnadsåren. Därtill kommer den mest svår beräknade kostnaden, individens belastning på övrig offentlig infrastruktur (vägar, elnätet, miljövård, offentliga tjänster etc.), som lågt räknat kanske uppgår till 1 – 1,5 miljoner. Kommunen och staten har alltså investerat i den unga 1 250 000 kronor och om man också inkluderar den mer oprecisa infrastrukturkostnaden, blir samhällets kostnad för de 18 första levnadsåren mellan 2 250 000 – 2 750 000 kronor. Ett enda räddat liv är en direkt samhällsvinst i miljonklassen, för att inte tala om det bidrag hon hade kunnat ge till samhället när hon senare hade inträtt i vuxenlivet.
Det är typiskt att i lågkonjunkturer är det på barnen politikerna sparar, i synnerhet drabbas de som faller utanför normalitets normen. Inifrån skolan ser jag flera projekt vilka fungerar som utbildningsväsendets ”vita elefanter”, utgifter som ger lite tillbaka till kärnverksamheten och eleverna, men som är politiskt korrekta. Ett exempel på kommunens prioriteringar är att vi på Angeredsgymnasiet sedan två år tillbaka varken har bibliotekarie, eller skolbibliotek, vilket är allvarligt då vi i princip inte längre köper läroböcker. Finns det en strategi bakom att göra sig av med psykologer och bibliotekarier och skall i framtiden också sjuksyrrorna, bamba, administrationen bli föremål för outsourcing? Vad har utbildningsnämnden för strategi när kommunen skall spara, för nedskärningarna sker väl inte på måfå? Hur räknar man på kostnaderna?


* Humlan består av tre psykologer på heltid. Behandlingen som ges är främst psykoterapi. I Göteborg finn det ungefär 13 000 elever på ungdomsgymnasiet. Cirka 100 nya ungdomar kommer för behandlig per år. De flesta är mellan 17 – 19 år. Kostnad 2 miljoner per år. Den som vill veta mer kan läsa Humlans egen årsredovisning från 2007, Gymnasieskolans Psykoterapimottagning Humlan Verksamhetsberättelse (www5.goteborg.se/prod/ubf/utbildningsforvaltningen/dalis2.nsf/vyFilArkiv/verks_ber_2007.pdf/$file/verks_ber_2007.pdf)

la Escuelita

Under mina två dagar i Somoto var jag mestadels av tiden på skol- och barnprojektet ”Escuelita del mercado”. Det handlar om barn som av ekonomiska skäll inte kan gå i skolan, eller har svårigheter att delta på lika villkor. Jag hade det stora nöjet av att överräcka 1200 USD till projektet, insamlat av Onsala Montessoriskola i början av juni i år. De blev verkligen glada över pengarna och det första de skall låta bygga är en toalett, eftersom det saknas. Vidare vill de sätta upp ett stängsel för at inte barnen skall springa obetänksamt rakt ut i gatan. Tillbaka till Sverige har jag några presenter tillverkade på projektet och brev.
Det finns ca. 90 barn mellan 5 – 13 år på ”La Escuelita del mercado” och tre anställda. Freddie Flores som syns på bilden, har hand om en del av ekonomin i projektet

Margareta Feldt var med i Somoto till la Escuelita del mercado. Utflykt till el Canon.

Sport & politik

La frontera de Honduras. La famosa cuenca afuera Somoto.

Tre dagars landssorg

Trefaldiga boxningsvärldsmästaren Alexis Argüello begick självmord i tisdags, 1 juli. Landet har utlyst tre dagars landssorg. Han blev 57 år gammal, ett dödsfall som kommer att skapa debatt. Han hade tydligen grava missbruksproblem och det ryktas om att han var rejält deprimerad när han skött sig själv. Dödsfallet har redan utnyttjats i den politiska fejden mellan liberaler och sandinister. Alexis Argüello valdes till borgmästare i Managua så sent som i november förra året. I högerpressen och de jag har talat med, menar att han bara vara en fasad utåt för FSLN och att han inte själv hade ett verkligt politiskt program eller kunskaper och kontakter som krävs för att fungera i rollen som Managuas viktiga borgmästare. Innan han tog sitt liv hade han utsatts för starka påtryckningar om att överlåta viktiga borgmästarfunktioner på andra inom sandinistpartiet. Han skulle enligt media ha varit frustrerad över att inte kunna påverka mer. Posten efter Alexis Argüello övertas av vice borgmästaren. Nicaraguansk TV visade hela onsdagen bilder från minnesgudstjänsten (Vela) i Kulturpalatset och det verkade som alla ledande sandinister dök upp för att uttrycka sina kondoleanser. Det var lite makabert då änkan halvlåg över kistans nedre kant, medan menigheten passerade förbi i tusental för att få en sista titt på Alexis genom fönsterrutan i kistan. Presidenten med hustru kom också för att säga adjö till Alexis och trösta änkan, men hon var helt okontaktbar, så presidenthustrun fick dra i väg Daniel Ortega i skjortärmen, för att han inte skulle spilla mer tid på ett hopplöst företag.
På lördag skall Alexis begravas, vilket kommer att bli en händelserik dag också med tanke på president Zelayas försök att komma tillbaka till Honduras.

Kupp

Dramatisk tid i Nicaragua.

Jag var hemma hos min vän Emelda och hennes familj när vi i måndags blev varse att Honduras president Zelaya hade kuppats ut av militären och deras förbundna. Emeldas f.d. make ringde senare på kvällen för att varsko oss om att Zelaya hade landat i Managua. Alla de nicaraguaner jag har pratat med är pessimistiska och tror att det kan gå så långt som till krig i Centralamerika, eller inbördeskrig i Honduras. Jag rör mig kanske i fel kretsar, men det finns ingen som har förståelse för vad den honduranska militären har gjort. De jag har pratat med menar att militären i det här landet aldrig skulle göra samma sak. En viktig anledning är att i Nicaragua är militären beroende till största delen av politiska beslut för att upprätthålla sin struktur. I flera granländer fungerar militärmakten också som ett företagskonsortium som skapar frihet att gå emot demokratiskt valda regeringar. En del menar att avgörandets timme kommer på lördag då Zelaya som är förvisad ur landet, skall återvända.