Douglas var i Sverige för ungefär åtta år sedan på inbjudan av Kortedalagymnasiet. Han är kreativ kille på cirka 25 år, har eget hus, barn som inte är hans och en flickvän. Han har gått den långa vägen för att lära sig till byggnadsarbetare, stenläggare, bilmekaniker mm. genom att redan som barn varit tvungen att arbeta. Han är äventyrslysten och vill ständigt finna utmaningar. Bland annat rider han på kor, ”koridning” och han har åtminstone vid två tillfällen emigrerat illegalt. Han är en av många kreativa människor jag känner i Nicaragua.
När vi pratar jobb upprepas som ett mantra från andra jag har mött under den här resan, pengarna har högst drastiskt försvunnit ur samhällsekonomin. San Nicolás har haft en bygghausse under flera år under 2000-talet, främst för folk har tjänat relativt bra i USA och Costa Rica. I byn med sina kanske 1000 – 2000 invånare, har byggandet avstannat och de är inte få de huskroppar som saknar fönster och fasad, öde hus som snabbt förfaller om inte arbetet återupptas. Douglas tänker dryga ut de magra arbetsinkomsterna med att sätta gång och odla, för jord finns att låna eller hyra. Så går ekonomin in i en ny fas som handlar om att överleva, men hur skall det gå för dem i städerna, som saknar denna säkerhetsventil?