Politiker missgynnar den kommunala gymnasieskolan


Inom en femårsperiod kommer kanske färre än trettio procent av ungdomarna i Göteborg att studera på en kommunal gymnasieskola, de flesta andra har i stället utnyttjat skolpengen för att en välja en fristående skola. Politikerna i Göteborg har dock satt som mål att hälften av ungdomarna skall gå till den kommunala skolan (se hemsidan för Göteborgsstads utbildningsförvaltning), men som jag menar är att vilseleda opinionen. Det som talar för mitt scenario, är att de fristående och kommunala skolorna har getts olika förutsättningar, där de senare inte kan konkurrera på lika villkor, utan är dömda till en tynande tillvaro om inget ändras i själva systemet. Jag är av den uppfattningen att det spelar stor roll för både individen och samhället vem som äger och styr skolan, trots att styrdokumenten är nationella och Skolverket skall kontrollera skolorna.

Det finns fem stycken framgångsfaktorer för att en skola skall lyckas locka elever och som jag menar ensidigt gynnar de fristående skolorna:

Centrumlokalisering
23 av de 29 fristående gymnasierna är lokaliserade till centrum eller Linnéstaden. Av de kommunala gymnasierna är det bara en enda som är kvar i förorten, Angeredsgymnasiet med sina 1100 elever. Senast var det Frölundagymnasiet som lades ner. Eleverna verkar vilja vara i centrum och marknaden har svarat på kundernas önskemål, sedan spelar det ingen roll att hyrorna är högre, eller att tiotusentals ungdomar dagligen skall transporteras in och ut från city med åtföljande miljöproblem och trafikbelastning. Hur länge till skall Angeredsgymnasiet klara att rekrytera elever vilka hade föredragit att studera i centrum (se GP 5/2 2010 och fördelningen av sökande på gymnasieskolor)?

Lärarnas ålder
Medelåldern bland lärarna på den kommunala gymnasieskolan i Göteborg är 52,9 år (uppgift från Solveig Wahlqvist Utbildningsförvaltningen Göteborg), som är betydligt högre än på fristående skolor. Det säger sig självt att en 9: a på gymnasiemässan hellre attraheras av en lärare i 30 – 40 års åldern än någon som är i samma generation som farfar, eller mormor.
En anledning till att kommunen har högre medelålder har bland annat att göra med att LAS tillämpas ganska strikt i samband med nedläggningar och besparingar och också att de fristående skolorna har kunnat anställa unga människor redan från början. Det innebär att de fristående skolorna får lägre utgifter för sjukskrivningar och löner. (se Högre löner i friskolor, av Elisabet Rude, Lärarnas tidning 6/9 2007).

Lika barn leka bäst
Forskning visar att barn och ungdomar lär sig bäst och känner störst trivsel då eleverna och skolan domineras av grundläggande gemensamma värderingar och också goda förutsättningar för att leva upp till dessa. I en sådan miljö ”smittar” positiva attityder av sig till dem som inte är lika socialiserade till skolan. Av bland annat det skälet har vi i Sverige under flera decennier varit kritiska till att segregera svaga och starka elever.
Det fria gymnasievalet och skolpengen har medfört att friskolorna har blivit ett reservat för medelklassens och de av svenska föräldrar födda ungdomarna. Den kommunala skolan som måste ta emot alla elever (i motsats till friskolor), riskerar att i framtiden bli en skola enbart för dem som inte får välja på grund av lågt konkurrensvärde. Det är en offentlig hemlighet att friskolornas huvudsakliga marknadsfördel är den sociala selektionen, alltså lika barn leka bäst (Studieresultat och social bakgrund – En översikt över fem års forskning, Britt Hallerdt, Skolverket 1995 se även Inte högre betyg när friskolor startas, Anders Carlsson, Skola och Näringsliv, 5/11 2009).

Betygen
Flera utredningar har visat att betygssystemet inte är enhetligt, utan betygen påverkas bland annat av utbildningsanordnaren och geografisk ort. Återkommande är påståendena om att fristående skolor sätter högre betyg än vad de bör, med hänsyn till exempelvis resultaten på nationella prov (Forskare: Gymnasiebetygen öppnar för missbruk, Carina Stensson, SVD 17/8 2009). Min egen erfarenhet är att också den kommunala skolan alltför ofta sätter ”snäll betyg”, både som en konsekvens av konkurrensen med friskolorna och för att kommunens gymnasier tar emot nästan alla svagpresterande elever, vilka man godkänner alltför lättvindigt för att få ekonomin att gå ihop och därmed blåsa upp det så kallade förädlingsvärdet (ett mått på prestation utifrån givna resurser).
Det är väl ingen nyhet att studier på ett fristående gymnasium i regel bättre förbereder din tonåring för en framtida karriär oavsett om det handlar om fortsatta studier, eller bygga nätverk etcetera. Föräldrar som vill ha ett demokratiskt och jämlikt samhälle ställs inför ett svårt val: att se till det egna barnets bästa, eller vad som kan vara bra för samhället. Nästan alltid vinner de personliga skälen.

Det vinnande laget
I massmedia framställs den kommunala skolan som ett ställe där bråkstakar, oordning, respektlöshet och kunskapsförakt triumferar. Vem väljer en sådan skola? En del av problemen existerar, men kommunen gör oerhört mycket i det tysta för att finna lösningar.
De kommunala skolorna är en politiskt styrd verksamhet, som innebär att beslutsprocessen både är långsam och långt ifrån dem som direkt berörs. Jag har själv arbetat på fristående skolor och där kunde viktiga beslut fattas och genomföras på en och samma dag. Det är svårt att för en stor offentlig arbetsplats att konkurrera med små privata aktörer i detta avseende, exempelvis är den kommunala skolan en myndighet som följer offentlighetsprincipen, där allt skall dokumenteras och vara tillgängligt för allmänheten.
Utbildningsförvaltningen har ett eget kapital och när en skolenhet går med förlust lånas det ut medel och en intern skuld bokförs. Om skolan får vinst levereras den till förvaltningen för att betala av på skulden. Att på det här sättet efterapa marknaden får märkliga konsekvenser, vilket blir tydligt i fallet Angeredsgymnasiet. År 2008 hade skolan en ackumulerad skuld på 20 miljoner kronor, men som under 2009 förbyttes till en vinst på 2,9 miljoner och som användes för att betala tillbaka på skulden till utbildningsförvaltningen. Det betyder att elever som började på skolan på hösten 2009, via sin skolpeng betalar av på skulder som uppkommit tidigare år när andra elever gick på skolan. I fall vinsten håller i sig kommer det att ta sex år innan skolan är skuldfri och vinsten kan komma framtida studeranden till del.
Samtidigt som gymnasierna är fokuserade på att inte uppvisa ett rött bokslut, pågår en kontinuerlig omstrukturering av vilka skolor som skall finnas kvar och vilka program de skall erbjuda, något som skapar otrygghet för dem som är i organisationen och osäkerhet bland niorna som i vår skall välja gymnasieskola. Kommunens skolor skapar inte känslan av att det är de som driver utvecklingen, är det vinnande laget, i stället är det en passiv försvarskamp utan några bärkraftiga visioner och löften om långsiktighet.

Landet där offentliga medel används för segregation
Jag skulle med lätthet kunna nämna fler orsaker varför det inte bjuds upp till en rättvis konkurrenssituation och som bara kan sluta på ett sätt; en uppdelning av gymnasieskolan i ett A- och ett B-lag, där den kommunala skolan får ansvaret för den senare gruppen. När skolpengen infördes på 1990-talet var det nog ingen som trodde att utvecklingen skulle gå så snabbt, som kan bli näst intill omöjligt att ändra på med tanke på det stora antalet elever som i dag går på fristående gymnasier och det politiska stödet för skolformen.
Det finns ingen viktigare institution i samhället än skolan för att bevara och utveckla de idéer om demokrati, jämlikhet och solidaritet som varit ledstjärnan för byggandet av det moderna Sverige. De flesta unga får under tolv år (grundskola och gymnasium) dagligen reflektera över, kritiskt granska och också praktiskt använda de principer som gör att vårt samhälle kan lösa konflikter relativt fredligt och med siktet på en hållbar utveckling. En i det här sammanhanget helt omistlig del är att skolan speglar samhällets sammansättning. Med de fristående skolorna delas däremot eleverna i Göteborg allt tydligare upp utifrån etnicitet, klass och kön. Konsekvenserna av den här politiken har vi ännu inte sett mer än konturerna av, men var lugn, marginaliserade förortsungar kommer inte att nöja sig med att kasta sten på brandkåren, eller bränna upp bilar i det egna kvarteret, de kommer att ha fantasi nog för att få oss alla att känna sig osäkra.
Individualisering, valfrihet och kommersialisering är de värderingar som i dag mest av allt påverkar svensk skolutveckling. I ett längre perspektiv kan det mycket väl leda till att demokratin och välfärden allvarligt hotas och samhällsgemenskapen bryter samman. Därför vill jag inte betala kommunalskatt till skolor som segregerar ungdomar, eller som inte bidrar till utveckling av pedagogiken eller värdegrunden och inte heller konkurrerar på lika villkor med de kommunala gymnasierna.
Det är ett politiskt beslut att det skall finnas ett gymnasium med nationella program i nordöstra Göteborg, 15 kilometer från centrum i ett förtalat lågstatus område. Det är likaledes ett politiskt beslut att förortsgymnasiet skall konkurrera på lika villkor med alla andra skolor. Den här ekvationen går inte ihop? Innan valet i september bör politikerna svara på om gymnasiet skall få konkurrera på lika villkor eller inte.

Mats Carlsson