Bilden till höst upp är från Atlanta och den så kallade snöstormen. Nedre bilden är från Paris där vi fick två oplanerade dagar.
..........................................................................................................................................................................................................................
Göteborg - Managua 11/2 – 2/3 2010
Deltagare: Ann Britt Fransson, Tobias Viklund, Aurica Muntoiu & Mats Carlsson. Samtliga är vi anställda på utbildningsförvaltningen i Göteborgs stad. Vi skulle till Nicaragua för att vaska fram APU-platser till våren 2011. Vi reste med Delta Airlines i samarbete med Air France & KLM. Detta blev en mardrömsresa som man inte ens önskar sin värsta fiende.
Utresan!
Dag 1 (11/2):
Vi lämnade Göteborg tidigt torsdagsmorgon på utsatt tid 11/2 2010.
Flygresan gick bra och vi anlände i tid till Amsterdam strax efter klockan åtta.
Vi gick till gaten för flyget till Atlanta vid ”boordingtid”. Avgången var senarelagd meddelades det oss.
Efter fyra timmar i kön anade vi inte allt stod rätt till när flygvärdinnorna som också väntade på planet tog sina väskor och gick. Efter ett tag meddelades det att det aktuella flygplanet hade gått sönder och att avgången flyttat till en annan gate. Vi fick en fikakupong och gick till caféet som låg precis vid gaten.
Inget hände, ingen sa något och efter någon timme dök det upp en ansvarig för KLM som inte ville vara ansvarig och som skickade oss till transitdisken. Där fick vi inte ta en nummerbiljett, de gällde inte oss. Vi skulle i stället gå till automaterna och knappa in flyg eller passnumret, därefter skulle vi få svar om det fanns något för oss.
Detta gjorde vi ett antal gånger under någon timmes tid, men inget hände, vi fick bara en liten lapp där det stod att vi inte fanns inregistrerade utan att vi skulle kontakta personalen.
Vi kontaktade dem och de gjorde samma sak vid apparaterna som vi själva gjort, naturligtvis fick de samma svar som oss. De uppmanade oss att vänta och göra om detta efter ett tag.
Mycket frustrerande men vi fick en ny kaffekupong och uppmanades att gå och fika. När vi kom tillbaka var det nya regler som gällde, nu skulle vi ta en nummerlapp för att få personlig service.
Vi fick då stå i en lång kö för att få betjäning. Framme vid disken hjälpte de oss med att få en biljett till Frankfurt för att dagen där på kunna ta flyget till Atalanta.
De vid KLM – disken lovade att vi skulle få middag, hotell och frukost i Frankfurt. Flyget lyfte i tid vid sjuttontiden, men landningen var en tuff historia med snöoväder.
I Frankfurt letade vi upp Deltas disk i ett antal ankomsthallar längre bort. Där möte oss en oförstående dam som absolut inte kände till något vad vi blivit lovade. Vi insisterade och argumenterade och efter ett tag när hon förstod att vi inte skulle ge upp gick hon och letade efter fax/mail. Där fanns de uppgifter hon behövde, men tyvärr var alla hotellen upptagna just den här kvällen på grund av något evenemang. Vi hänvisade till det vi blivit lovade och till slut fick två av oss ett hotell som hade kvällsmat. Men två fick sova på hotell utan restaurang. Väl på hotellet utan restaurang hade betjäningen aldrig sett denna sorts betalningslapp och det fanns ingen fakturaadress så hon fick ringa runt för att få kunskap innan allt ordnade sig.
Väl uppe på rummet vid tiotiden på kvällen fick vi reda på att vi var på fel hotell och fick gå ner med bagaget igen, men när vi kom ner meddelade de oss att vi trots allt var vi på rätt hotell. Receptionen hade läst fel. Vi åkte upp med bagaget till rummet på nytt. Sedan gick vi i snöyran till en restaurang som låg i närheten och åt middag som vi betalade själva. De två andra blev avsläppta på felaktigt hotell, vilket snabbt upptäcktes, med följd att ytterligare en dryg taxitransport behövdes inom Frankfurt. Baggaget som var incheckat i Göteborg skulle vi aldrig återse förrän vi kom till Managua tre dagar senare.
Vi hade med oss en bärbar dator och via den kunde vi ringa till de i Managua som väntade på oss vid flyplatsen. Under vår odyssé genom Europa och USA på både dit- och hemvägen, kunde vi med hjälp av datorn hålla kontakt med både våra familjer, resebyrån, Angeredsgymnasiet och de personer som vi hade bestämt träff med i Nicaragua.
Dag 2 (12/2):
På morgonen blev vi hämtade 07.30 för att komma i tid till flygplatsen. Där var det lång kö till incheckningen och biljetterna stämde inte utan vi var tvungna att i stället gå till Air France disk och sedan checka in.
Flyget till Atlanta gick i tid och vi landade efter nio timmar på ett snöigt flygfält (på förmiddagen 12/2). Det gick att landa men inte lyfta, för de hade inte utrustning för att klara avisningen som behövs innan start. Det var en flygplats full med folk i kö. Vi tog oss till avresehallen för att vi trodde att det var mindre köer där. Men det blev ändå många timmar stående i kön. Framme vid disken ordnade personalen efter många om och men nya biljetter till Managua till dagen där på. Ännu en övernattning på hotell som vi fick bekosta själva. Av Delta fick vi en liten tub tandkräm, tandborste, hårborste och en T-shirt att sova i.
Vid sextiden på eftermiddagen kom vi fram till hotellet helt utmatade.
Dag 3 (13/2):
Frukosten var under all kritik: några brödbitar, smörbytta, en syltburk och kaffepulver. Vårt plan skulle ju inte gå förrän sent på dagen så vi hade tänkt stanna där på förmiddagen, men efter den frukosten ville vi till flygplatsen så fort som möjligt. Med tanke på allt som vi lovats men inte uppfyllts, tänkte vi också att det var säkrast att bevaka våra intressen så tidigt som möjligt ute på flygplatsen.
När vi kom dit sträckte sig en kö runt hela avgångshallen. Som tur var fick vi tag i en Delta anställd som sa att vi kunde passera den första incheckningen med säkerhetskontrollen för att vi överhuvudtaget denna dag skulle ha en chans att komma fram till Deltadisken på stället där planet till Managua skulle avgå. Vi blev aldrig erbjuda mat eller dryck av Delta under de cirka åtta timmar som vi tillbringade i väntan på planet.
Vi anländer till Managua klockan halv nio på kvällen, exakt två dagar senare än beräknat. Faktiskt kom bagaget fram samtidigt som oss.
Hemresan!
Dag 1 (27/2):
Incheckningen i Managua tog lång tid bland annat fick en av oss gå in ett rum bakom incheckningsdisken för att förhöras om varför vi inte åkt den resrutt som stod på ursprungsbiljetten till Nicaragua.
Precis vid bordningen i Managua ropades ett av våra namn upp, det var något problem med bagaget och därför var tjänstemän på flygplatsen tvungna att öppna det. En av oss fick snabbt följa med en man genom hela övervåningen och undervåningen in i några små gångar bakom incheckningen. Där bakom en glaslucka stod en man med några av våra resväskor. Han sa att det var för mycket flaskor i bagaget, för bara tre liter alkohol är tillåtet att ta med sig ut. Så mycket fanns inte - men han insisterade på att få öppna väskan och plockade ut de välpaketerade halvlitersflaskorna som gruppen fått i present av de nicaraguanska värdarna. När han fått fram flaskorna såg han att vi inte hade för mycket. Då pekade han på en annan väska och ville få tillstånd att öppna den, men det gick inte eftersom ägaren redan satt i planet. Men han pekade på incheckningsremsan och där stod namnet på passageraren som stod framför honom – vid incheckningen hade alltså två väskor checkats in på samma person! Utan tillåtelse att öppna väskan gav tjänstemannen upp. Snabbt fick den kontrollerade personen springa upp till flygplanet, via en icke reguljär ingång, där alla redan satt på sina platser. Efter det började flygplanet rulla ut på plattan. Det var stressande detta misstag vid incheckningen – att bli ensam kvar i Managua och resa hem själv var inte vad någon önskade just då.
Planet lämnade Managua med destination Atlanta. Där gick vi ombord på nästa plan till Paris utan förseningar, kapten nämnde dock att det var blåsigt i Paris.
Dag 2 (28/2):
När vi närmade oss Frankrike fick vi veta att vi inte kunde landa i Paris det var för blåsigt. Planet fortsatte i stället till Lyon där vi landade på morgonen. Vi blev sittande inuti kabinen i två timmar och sedan ville vår kapten flyga till Paris. Tuff landning, sedan kunde inte dörren öppnas när vi kom fram för att det blåste för mycket! Det kändes som om vi var i luften när vi stod där på plattan för det ryckte och slet i planet så mycket. Till slut efter ytterligare cirka tre timmar i planet öppnades dörren, trappan och bussarna kördes fram. Då sa man att inlåsningen berodde på att det inte fanns tillräckligt med bussar för att ta passagerarna från plattan intill flygplatsbyggnaden. Inga förfriskningar serverades under hela tiden Lyon-Paris. Vatten kunde vi däremot hämta hos kabinpersonalen.
Väl i hamn började vi köa igen för att få ett flyg hem till Göteborg, helst samma dag, eller kväll. Vi erbjöds att åka till Stockholm, eller Oslo med kvällsturen, sedan skulle inte Air France (eller någon annan i alliansen) ha något mer ansvar för oss. Det lätt för osäkert, i stället ordnade vi så att vi nästa dag skulle åka till Amsterdam på eftermiddagen (fanns inga platser för oss på tidigare plan), med sen kvällsanslutning till Göteborg. Det var en ovanlig erfarenhet att vi redan klockan nitton, elva timmar efter vi hade anlänt till Frankrike, satt vi vid ett middagsbord och att vi hade fått klart vårt tillfälliga boende för natten. Air France stod för middagskupongen och två dubbelrum.
Dag 3 (1/3):
Stor fin frukost och vi tog det lugnt till utcheckningen från hotellet 12.00. Två timmar innan avgången var vi på flygplatsen.
18.15 skulle planet gå mot Amsterdam och där skulle vi ha 50 minuter på oss för att hinna få boordingpass och hitta vår gate till Göteborg. Vi klev ombord satte oss till rätta, det drog ut på tiden, det fattades väskor, sa man. Plötsligt insåg vi att om vi skulle lämna Paris nu, hade vi endast haft trettio minuter på oss i Amsterdam.
Det blev det ingen take off, utan kaptenen meddelade att det var tekniskt fel på flygplanet och turen till Amsterdam ställdes in. Lång väntan innan dörren öppnades, trappan och bussarna kördes fram. Det går inte att beskriva känslan av hopplöshet när vi efter klockan åtta på kvällen kommer tillbaka in i flygplatshallen och på nytt ställde oss i kön för incheckning.
I vänthallen fick passagerarna gå i samlad trupp till Air France disk. Alla som enbart skulle till Amsterdam behandlades först och de verkade snabbt komma på andra flyg. För att göra en lång historia kort, när vi sent omsider gick från disken var det bara en svensk familj kvar som skulle få hjälp med ombokningen (vi blev alltså betjänade näst sist).
Vi erbjöds ingen middag, allt var stängt sa man (som skulle visa sig vara en osanning) men som tur var hann vi köpa en smörgås och en flaska juice för vår kupong innan det sista caféet stängde för natten på flygplatsen.
Vi tog oss snabbt till hotellet med flygtåget, fast detta så var vi inte i säng förrän vid midnatt.
Dag 4 (2/3):
Väckning 5.00 och vi åt en snabb frukost. Tog tåget till avgångshallen. Planet avgick i tid och landade också på utsatt tid i Amsterdam. I Amsterdam stämde allt med planet till Göteborg. Vi landade omkring klockan två på Landvetter, två dagar senare än planerat. Bagaget saknades dock. Vi anmälde detta på Landvetter. På onsdagen kväll 3/3 levererades väskorna. Mats hade en annan inbokad resa på onsdagen 3/3 till Barcelona och fick tillbaka sitt incheckade bagage först den 8/3.
Ann-Britt Fransson
Mats Carlsson
Deltagare: Ann Britt Fransson, Tobias Viklund, Aurica Muntoiu & Mats Carlsson. Samtliga är vi anställda på utbildningsförvaltningen i Göteborgs stad. Vi skulle till Nicaragua för att vaska fram APU-platser till våren 2011. Vi reste med Delta Airlines i samarbete med Air France & KLM. Detta blev en mardrömsresa som man inte ens önskar sin värsta fiende.
Utresan!
Dag 1 (11/2):
Vi lämnade Göteborg tidigt torsdagsmorgon på utsatt tid 11/2 2010.
Flygresan gick bra och vi anlände i tid till Amsterdam strax efter klockan åtta.
Vi gick till gaten för flyget till Atlanta vid ”boordingtid”. Avgången var senarelagd meddelades det oss.
Efter fyra timmar i kön anade vi inte allt stod rätt till när flygvärdinnorna som också väntade på planet tog sina väskor och gick. Efter ett tag meddelades det att det aktuella flygplanet hade gått sönder och att avgången flyttat till en annan gate. Vi fick en fikakupong och gick till caféet som låg precis vid gaten.
Inget hände, ingen sa något och efter någon timme dök det upp en ansvarig för KLM som inte ville vara ansvarig och som skickade oss till transitdisken. Där fick vi inte ta en nummerbiljett, de gällde inte oss. Vi skulle i stället gå till automaterna och knappa in flyg eller passnumret, därefter skulle vi få svar om det fanns något för oss.
Detta gjorde vi ett antal gånger under någon timmes tid, men inget hände, vi fick bara en liten lapp där det stod att vi inte fanns inregistrerade utan att vi skulle kontakta personalen.
Vi kontaktade dem och de gjorde samma sak vid apparaterna som vi själva gjort, naturligtvis fick de samma svar som oss. De uppmanade oss att vänta och göra om detta efter ett tag.
Mycket frustrerande men vi fick en ny kaffekupong och uppmanades att gå och fika. När vi kom tillbaka var det nya regler som gällde, nu skulle vi ta en nummerlapp för att få personlig service.
Vi fick då stå i en lång kö för att få betjäning. Framme vid disken hjälpte de oss med att få en biljett till Frankfurt för att dagen där på kunna ta flyget till Atalanta.
De vid KLM – disken lovade att vi skulle få middag, hotell och frukost i Frankfurt. Flyget lyfte i tid vid sjuttontiden, men landningen var en tuff historia med snöoväder.
I Frankfurt letade vi upp Deltas disk i ett antal ankomsthallar längre bort. Där möte oss en oförstående dam som absolut inte kände till något vad vi blivit lovade. Vi insisterade och argumenterade och efter ett tag när hon förstod att vi inte skulle ge upp gick hon och letade efter fax/mail. Där fanns de uppgifter hon behövde, men tyvärr var alla hotellen upptagna just den här kvällen på grund av något evenemang. Vi hänvisade till det vi blivit lovade och till slut fick två av oss ett hotell som hade kvällsmat. Men två fick sova på hotell utan restaurang. Väl på hotellet utan restaurang hade betjäningen aldrig sett denna sorts betalningslapp och det fanns ingen fakturaadress så hon fick ringa runt för att få kunskap innan allt ordnade sig.
Väl uppe på rummet vid tiotiden på kvällen fick vi reda på att vi var på fel hotell och fick gå ner med bagaget igen, men när vi kom ner meddelade de oss att vi trots allt var vi på rätt hotell. Receptionen hade läst fel. Vi åkte upp med bagaget till rummet på nytt. Sedan gick vi i snöyran till en restaurang som låg i närheten och åt middag som vi betalade själva. De två andra blev avsläppta på felaktigt hotell, vilket snabbt upptäcktes, med följd att ytterligare en dryg taxitransport behövdes inom Frankfurt. Baggaget som var incheckat i Göteborg skulle vi aldrig återse förrän vi kom till Managua tre dagar senare.
Vi hade med oss en bärbar dator och via den kunde vi ringa till de i Managua som väntade på oss vid flyplatsen. Under vår odyssé genom Europa och USA på både dit- och hemvägen, kunde vi med hjälp av datorn hålla kontakt med både våra familjer, resebyrån, Angeredsgymnasiet och de personer som vi hade bestämt träff med i Nicaragua.
Dag 2 (12/2):
På morgonen blev vi hämtade 07.30 för att komma i tid till flygplatsen. Där var det lång kö till incheckningen och biljetterna stämde inte utan vi var tvungna att i stället gå till Air France disk och sedan checka in.
Flyget till Atlanta gick i tid och vi landade efter nio timmar på ett snöigt flygfält (på förmiddagen 12/2). Det gick att landa men inte lyfta, för de hade inte utrustning för att klara avisningen som behövs innan start. Det var en flygplats full med folk i kö. Vi tog oss till avresehallen för att vi trodde att det var mindre köer där. Men det blev ändå många timmar stående i kön. Framme vid disken ordnade personalen efter många om och men nya biljetter till Managua till dagen där på. Ännu en övernattning på hotell som vi fick bekosta själva. Av Delta fick vi en liten tub tandkräm, tandborste, hårborste och en T-shirt att sova i.
Vid sextiden på eftermiddagen kom vi fram till hotellet helt utmatade.
Dag 3 (13/2):
Frukosten var under all kritik: några brödbitar, smörbytta, en syltburk och kaffepulver. Vårt plan skulle ju inte gå förrän sent på dagen så vi hade tänkt stanna där på förmiddagen, men efter den frukosten ville vi till flygplatsen så fort som möjligt. Med tanke på allt som vi lovats men inte uppfyllts, tänkte vi också att det var säkrast att bevaka våra intressen så tidigt som möjligt ute på flygplatsen.
När vi kom dit sträckte sig en kö runt hela avgångshallen. Som tur var fick vi tag i en Delta anställd som sa att vi kunde passera den första incheckningen med säkerhetskontrollen för att vi överhuvudtaget denna dag skulle ha en chans att komma fram till Deltadisken på stället där planet till Managua skulle avgå. Vi blev aldrig erbjuda mat eller dryck av Delta under de cirka åtta timmar som vi tillbringade i väntan på planet.
Vi anländer till Managua klockan halv nio på kvällen, exakt två dagar senare än beräknat. Faktiskt kom bagaget fram samtidigt som oss.
Hemresan!
Dag 1 (27/2):
Incheckningen i Managua tog lång tid bland annat fick en av oss gå in ett rum bakom incheckningsdisken för att förhöras om varför vi inte åkt den resrutt som stod på ursprungsbiljetten till Nicaragua.
Precis vid bordningen i Managua ropades ett av våra namn upp, det var något problem med bagaget och därför var tjänstemän på flygplatsen tvungna att öppna det. En av oss fick snabbt följa med en man genom hela övervåningen och undervåningen in i några små gångar bakom incheckningen. Där bakom en glaslucka stod en man med några av våra resväskor. Han sa att det var för mycket flaskor i bagaget, för bara tre liter alkohol är tillåtet att ta med sig ut. Så mycket fanns inte - men han insisterade på att få öppna väskan och plockade ut de välpaketerade halvlitersflaskorna som gruppen fått i present av de nicaraguanska värdarna. När han fått fram flaskorna såg han att vi inte hade för mycket. Då pekade han på en annan väska och ville få tillstånd att öppna den, men det gick inte eftersom ägaren redan satt i planet. Men han pekade på incheckningsremsan och där stod namnet på passageraren som stod framför honom – vid incheckningen hade alltså två väskor checkats in på samma person! Utan tillåtelse att öppna väskan gav tjänstemannen upp. Snabbt fick den kontrollerade personen springa upp till flygplanet, via en icke reguljär ingång, där alla redan satt på sina platser. Efter det började flygplanet rulla ut på plattan. Det var stressande detta misstag vid incheckningen – att bli ensam kvar i Managua och resa hem själv var inte vad någon önskade just då.
Planet lämnade Managua med destination Atlanta. Där gick vi ombord på nästa plan till Paris utan förseningar, kapten nämnde dock att det var blåsigt i Paris.
Dag 2 (28/2):
När vi närmade oss Frankrike fick vi veta att vi inte kunde landa i Paris det var för blåsigt. Planet fortsatte i stället till Lyon där vi landade på morgonen. Vi blev sittande inuti kabinen i två timmar och sedan ville vår kapten flyga till Paris. Tuff landning, sedan kunde inte dörren öppnas när vi kom fram för att det blåste för mycket! Det kändes som om vi var i luften när vi stod där på plattan för det ryckte och slet i planet så mycket. Till slut efter ytterligare cirka tre timmar i planet öppnades dörren, trappan och bussarna kördes fram. Då sa man att inlåsningen berodde på att det inte fanns tillräckligt med bussar för att ta passagerarna från plattan intill flygplatsbyggnaden. Inga förfriskningar serverades under hela tiden Lyon-Paris. Vatten kunde vi däremot hämta hos kabinpersonalen.
Väl i hamn började vi köa igen för att få ett flyg hem till Göteborg, helst samma dag, eller kväll. Vi erbjöds att åka till Stockholm, eller Oslo med kvällsturen, sedan skulle inte Air France (eller någon annan i alliansen) ha något mer ansvar för oss. Det lätt för osäkert, i stället ordnade vi så att vi nästa dag skulle åka till Amsterdam på eftermiddagen (fanns inga platser för oss på tidigare plan), med sen kvällsanslutning till Göteborg. Det var en ovanlig erfarenhet att vi redan klockan nitton, elva timmar efter vi hade anlänt till Frankrike, satt vi vid ett middagsbord och att vi hade fått klart vårt tillfälliga boende för natten. Air France stod för middagskupongen och två dubbelrum.
Dag 3 (1/3):
Stor fin frukost och vi tog det lugnt till utcheckningen från hotellet 12.00. Två timmar innan avgången var vi på flygplatsen.
18.15 skulle planet gå mot Amsterdam och där skulle vi ha 50 minuter på oss för att hinna få boordingpass och hitta vår gate till Göteborg. Vi klev ombord satte oss till rätta, det drog ut på tiden, det fattades väskor, sa man. Plötsligt insåg vi att om vi skulle lämna Paris nu, hade vi endast haft trettio minuter på oss i Amsterdam.
Det blev det ingen take off, utan kaptenen meddelade att det var tekniskt fel på flygplanet och turen till Amsterdam ställdes in. Lång väntan innan dörren öppnades, trappan och bussarna kördes fram. Det går inte att beskriva känslan av hopplöshet när vi efter klockan åtta på kvällen kommer tillbaka in i flygplatshallen och på nytt ställde oss i kön för incheckning.
I vänthallen fick passagerarna gå i samlad trupp till Air France disk. Alla som enbart skulle till Amsterdam behandlades först och de verkade snabbt komma på andra flyg. För att göra en lång historia kort, när vi sent omsider gick från disken var det bara en svensk familj kvar som skulle få hjälp med ombokningen (vi blev alltså betjänade näst sist).
Vi erbjöds ingen middag, allt var stängt sa man (som skulle visa sig vara en osanning) men som tur var hann vi köpa en smörgås och en flaska juice för vår kupong innan det sista caféet stängde för natten på flygplatsen.
Vi tog oss snabbt till hotellet med flygtåget, fast detta så var vi inte i säng förrän vid midnatt.
Dag 4 (2/3):
Väckning 5.00 och vi åt en snabb frukost. Tog tåget till avgångshallen. Planet avgick i tid och landade också på utsatt tid i Amsterdam. I Amsterdam stämde allt med planet till Göteborg. Vi landade omkring klockan två på Landvetter, två dagar senare än planerat. Bagaget saknades dock. Vi anmälde detta på Landvetter. På onsdagen kväll 3/3 levererades väskorna. Mats hade en annan inbokad resa på onsdagen 3/3 till Barcelona och fick tillbaka sitt incheckade bagage först den 8/3.
Ann-Britt Fransson
Mats Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar