Rutten lön

Det är snart september och ännu har inte lärarfacken och arbetsgivarna kommit fram till ett löneavtal för en så där 100 000 anställda. Det verkar som att kommunals fick mest (grattis alla underbetalda barnsköterskor och bespisningspersonal! ) och att industrin nästan når samma nivå.

Trots en borgerlig regering, verkar det inte som att det blir en uppvärdering av lärarnas löner, utan vi får nog hålla till godo med knappa två procent per år. Troligen smetas den lilla ökningen ut jämnt bland lärarna så att de flesta får två- till fyrahundra kronor mer på lönekontot efter skatt.

Både facket och kommunförbundet har kommit överens om att prestation, skicklighet, utbildning mm. skall vara styrande vid lönesättningen. Lönesamtalet utgår dock från en annan agenda. Skolledaren brukar nämligen hävda under nämnda samtal, att det som finns att fördela är det magra generella lönepåslaget för alla, säg en så där två till tre procent. Jag har heller aldrig gått till detta lönesamtal med en tydlig uppmaning från fackets sida att skolan skall följa det centrala avtalet. Det som till syvende och sist avgör lönen, sker i slutna förhandlingar mellan skolledningen och den lokala fackliga representanten.

Den gamla lönemodellen som i princip endast belönade antalet tjänsteår, var orättvis och improduktiv. När gymnasieskolan kommunaliserades sneglade man på den privata arbetsmarknaden, där det av tradition har använts individuell lönesättning för tjänstemännen och olika former av bonus (exempelvis ackord) för arbetarna.

Sedan flera år tillbaka är lönesättningen för lärare sådan, att det är en mycket svag koppling, eller ingen alls mellan prestation och lön. Försöket att efterapa den privata sektorn blev ett fiasko. En anledning till detta är att skolledarna oftast varken har kunskaper, eller incitament att sätta löner som gagnar verksamheten i skolan. Så kan till exempel de kommunala livstidsanställningarna vara förödande för effektiviteten. En annan orsak tror jag är fackets rädsla för att i de lokala förhandlingarna pytsa ut rejält mer till vissa, men inte till andra, eftersom vi alla är likvärdiga medlemmar i fackföreningen. Följden blir bl.a. att löneskillnaderna är mycket små.

Hur man än gör går det inte att uppnå helt rättvisa löner, eftersom det alltid kommer att finnas de som upplever sig förfördelade. Däremot vore det rimligt att parterna kom överens om några få och tydliga kriterier för lönesättningen och att de stenhårt implementeras lokalt. De skulle kunna vara (1) antalet år inom yrket, eller annat med relevans för läraruppdraget, (2) prestation och (3) utbildning. I dag tillämpas många kriterier, varav flera är diffusa och öppnar upp till godtycklig tolkning.
Det är något som är ruttet i kungariket Sverige då våra valda företrädare inte tar ansvar för att lärarna får en rimlig ersättning, fast att både fack, arbetsgivare och politiker säger sig vilja att skolan och lönesättningen tar efter den privata sektorn.


Mats E. Carlsson
27/8 2007

Fakta: Genomsnittslönen för gymnasielärare (man) i allmänna ämnen i Västra Götaland var 26 400 kr. år 2006.
Motsvarande för Stockholm och män i åldern 49 – 54 år var 27 200 sek.
Källa: SCB